Månen var ny och låg på rygg
Jag har föreställt mig himlen som havet
och stjärnorna som skepp med ljus i masten
På natten, när havet är svart och himlen är svart
plöjer stjärnorna vattenytan, gör spår i den
Och jag har kastat sten på stjärnornas spegelbilder,
träffat dem, splittrat dem, sedan sett dem återvända
Nu är himlen ett dött havJag
Jag har föreställt mig himlen som havet
och stjärnorna som skepp med ljus i masten
På natten, när havet är svart och himlen är svart
plöjer stjärnorna vattenytan, gör spår i den
...
Och jag har kastat sten på stjärnornas spegelbilder,
träffat dem, splittrat dem, sedan sett dem återvända
...
Nu är himlen ett dött hav
...
<3 Fyrväktaren av Jeanette Winterson <3
Hon kommer med ljus i sin krona
Instabilitet, destruktivitet, ärlighet
...
Instabil flicka skapar i lucianatten,
trots att kroppen skriker,
för att inte falla, famla, finna sig själv
kravlandes på marken med händerna upprivna
i dammet, gruset, snön som inte finns
...
Ljuset brinner i husen,
och i ett sotigt hjärta,
det bränns, svider, vrider om
...
och jag målar, skriver, ritar
och om några timmar går Lucia med sina tärnor
i ett ljuståg för alla människor
medan jag blickstilla, tyst, skrämt
låter tårarna falla
...
INSTABIL
och då är orden farliga,
för att de rymmer en liten bit av ärlighet
...
...
...
Om 3,5 timme: 07.00
Uppkrupen ensam i soffan med en för stor kofta,
en mörk, kall lägenhet
varmt te, vörtbröd med russin,
julmust och pepparkakor
och Lucia på SVT2
...
Hon kommer med ljus i sin krona
och jag kommer med mörker i mitt hjärta
Välkommen du goda, med ljuset dit
...
Lucia. Instabilitet.
Två ord. Motpoler.
Men en gång om året möts de ändå...
...
vem du än är, så vill du mig illa
...
M.A.R.D.R.Ö.M.M.A.R
...
Klockan 02:29 vaknade jag ur en mardröm,
med ett tomt skrik och ett värkande hjärta
...
Nu är klockan 5.49 och jag har vaknat ur ännu en,
med andan i halsen och ett lika värkande hjärta
...
Jag andas tungt och vill inte sova mer
trots att tröttheten pulserar genom kroppen,
...
Rädslan får blodet att frysa
Jag funderar på allt och ingenting
Det är mörkt och kallt i höstnatten
och om en timme är klockan lika mycket som den är nu
Kl. 03.00 ställs klockan tillbaka en timme
...
Jag ligger vaken och funderar
men ingenting får någon tydlig form
tankar, som glassplitter, ligger utspridda
och hur jag än försöker kan jag inte göra bilden hel
...
Mitt träd har tappat alla sina glittrande bollar
för jag sparkar ner dem i sömnen
och kan inte förmå mig att hänga tillbaka dem
De fanns för att påminna om att ångesten går att besegra
men jag tvivlar på det...
...
Kan man någonsin bli fri de där vassa klorna
som borrar sig in i huden och tvingar en att stirra natten i ögonen?
Den där tunga, kvävande känslan av meningslöshet
och att allt är förlorat redan innan det börjat?
...
Suck, nattens vilda små evigheter gör mig illa
jag borde sova nu, borde sovit för länge sen
men smärtan i handlederna och knäna håller mig vaken
och tankarna snurrar runtruntruntruntrunt utan slut
...
Och även om jag kommer att hänga tillbaka bollarna
för att jag vill ha kvar påminnelsen att kämpa vidare
undrar jag ibland varför jag bemödar mig med att försöka
Just här, just nu, verkar det inte finnas någon mening...
...
Och jag funderar
på utbildning, på högskola/universitet, på folkhögskola,
på jobb, på pengar, på framtid, på landskap, på lägenhet,
på torp/gård/stuga, på hund, på katt, på kyrka, på medicin,
på behandling, på människor, på vatten, på sömn, på vitaminer,
på collagen, på silkesvantar, på mat, på tidningspappersnaglar,
på att torka sig runt munnen, på naglarna mot fingertopparna,
på Karlavagnen, på himlen, på timmer, på röda hus med vita knutar,
på leonberger, på smutsigt hår, på bad, på snö, på sjukhus, på frukt,
på insomning, på ljudböcker, på tuggummi, på tentaplugg, på läsning
på Egypten, på huvudvärk, på psykiatrisk gruppbehandling, på tro,
på sjukgymnastik, på julen, på läger, på böcker, på livsverkstan,
på giraffer, på honung, på kärlek, på ångest, på värkande fingrar,
på te, på badkläder, på förtäckta speglar, på plåster, på höstfärger,
på böjda knän, på tanten på barnkliniken, på LPT, på diagnoser, på stenar,
på chips, på fläderblomssaft, på balkonger, på motorvägen, på flingor,
på kläder som gör ont mot huden, på personlighet, på socialpsykologi,
på barndomen, på gosedjur, på smärta, på Peter, på sjukvårdssystemet,
på hjärtat, på värken, på smärtan, på livet, på utanförskap, på främlingsskap,
på mening, på Gud, på barnslighet, på frustration, på kryckor, på tavlor,
på bananer, på obesvarade frågor, på CSN, på sjukskrivning, på lov,
på photoshop, på Herr Ångest, på söndertrasade lakan, på mardrömmar,
på allt och ingenting, men framför allt på meningen med livet,
på vem jag är, och på vad jag ska/borde/vill prioritera...
...
Glassplitter,
osammanhängande tankar som flyger genom natten
vilda små evigheter, lämnar ingen ro
och tusentals frågor som inte har några svar
som knappt ens har en formulering
men ändå rusar förbi och lämnar avtryck i mitt huvud
...
Och beslut som måste tas,
förr eller senare...
...
Nu är klockan 02.59
...och nu är klockan 02.00
börjar om från början på detta ältande
under en extra timme av nattens mörker
...
Snurr snurr snurr snurr snurr snurr snurr
Inte ens att räkna minuterna på klockan
kan rädda mig i natt
...
...
Men jag hänger varsamt tillbaka bollarna i trädet
röda, gröna, gula, blå, vita, rosa, lila,
...
Och nu sätter jag på en ljudbok
och ska försöka somna till den förfärliga rösten:
"syreejjnorrna heengde i tooonga klaausar..."
GODNATT
...
håll om mig, håll mig hårt & hjälp mig segra
Ack du vackra leende fullmåne,
vad du får mig att vilja leva farligt
Impulsfyllda sekunder är dubbelt så långa,
så liv, håll om mig varligt
...
för det är spöken jag talar om
"För jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så"
(Melissa Horn)
Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så"
(Melissa Horn)
...
Med randig mössa nerdragen över det röda trollhåret,
flyger jag bland stjärnorna i nattens tysta ensamhet
flyger jag bland stjärnorna i nattens tysta ensamhet
...
(ändlösa tankesnurror gör det farligt att landa)
(ändlösa tankesnurror gör det farligt att landa)
...
...i minnet av en mardröm
Vaknar kallsvettig och skrikande
och inser att jag trasat sönder lakanen
i min desperation att fly fiendens händer runt min hals
...
Det är bara en dröm
En dröm, men ändå så verklig
...
För om nätterna lever de alla;
De som inte lämnar mig någon ro,
men som borde lämnat mig för länge sen,
och de som lämnat mig, men borde stannat kvar
...
(kattvakt)
Klockan är snart midnatt, igen
Jag ligger i en okänd säng, i en okänd lägenhet
i en välbekant stad
...
Tuggar frenetiskt på isbitar
och tänker att det är lätt att döda en krukväxt
...
Jag har suttit längre tid på ett tåg idag
än vad jag sover på nätterna
det ger lite perspektiv på saker och ting
...
Och natten är ovanligt varm
men lika tyst och ensam som alltid
eller nåja inte riktigt lika ensam
(kattvakt)
...
små mjuka tassar och lurvig päls
nu ska vi sova, katterna och jag
...
så trött på sanningen, behöver en ny
Imorgon är en ny dag
...
Jag undrar hur många gånger jag sagt det
och liksom försökt blåsa liv i en trött kropp
bara för att vakna nästa morgon
och inse att allt är precis som vanligt
...
Tankarna snurrar runt runt
Och nätterna är fyllda av evigheter på 60 sekunder
...
...
...
Och snart är det morgon igen
och då kan jag säga att jag klarat ett dygn till
...
Fienden om natten
"Have you seen my enemy? He looks just like me,
And maybe someday we will meet, and maybe talk but not just speak"
...
Men tystnaden dansar i natten och stryper mina ord
för jag är död medan fienden är vaken
...
det enda som finns är frågor utan svar
...
Jag står här, till känslan naken, under stjärnorna,
och känner livet krypa inpå skinnet
och jag håller alla sköra frågetecken i mina öppna händer,
ensamma faller de till marken utan svar
...
Och när jag inte längre orkar skriva för att fingrarna värker,
då gråter en skrivomans ensliga hjärta
...
Ett brev till John Blund
Kära John Blund
...
När jag var liten och sov över hos farmor och farfar
och låg i den där skrangliga sängen precis utanför deras skrubb
med lillebror runt hörnet, ja det var bland det mysigaste som fanns
Och då satte sig farmor alltid på sängkanten
och berättade om dig, John
...
Och när hon sedan kramade mig godnatt
då kunde jag redan känna hur du kastade din första näve sand i mina ögon,
och jag trodde blint på berättelsen, och somnade in varmt och stilla i tron att du var där.
...
Men se nu är jag både äldre och större
och det har visat sig kräva lite mer än bara en näve sand i ögonen för att få mig att somna
...
Och kära John Blund, jag är så välldans trött på att ligga sömnlös om nätterna
Trött på att inte kunna sova fastän jag knappt kan hålla ögonen öppna av trötthet
Det gör mig så väldigt frustrerad förstår du
så frustrerad att det gör ont
...
så jag tänkte så här att om du nästa gång kunde klubba mig med en stekpanna
istället för att bara strö sand i ögonen
så kanske jag för en gångs skull skulle kunna somna,
Vad säger du om det?
...
Tack på förhand
/ Maria Therese
