så trött på sanningen, behöver en ny
Imorgon är en ny dag
...
Jag undrar hur många gånger jag sagt det
och liksom försökt blåsa liv i en trött kropp
bara för att vakna nästa morgon
och inse att allt är precis som vanligt
...
Tankarna snurrar runt runt
Och nätterna är fyllda av evigheter på 60 sekunder
...
...
...
Och snart är det morgon igen
och då kan jag säga att jag klarat ett dygn till
...
Så jävla misslyckad
Känner mig så jävla misslyckad
(och mitt påminnelseträd har rasat och ligger utspritt över hela golvet)
och frågorna har inga svar
aldrig någonsin några svar
...
har varit tillbaka i skolan i snart två veckor
och mitt hjärta slår redan dubbla stress-slag
jag vill ju så gärna, läsa, förstå, orka
och alla runt omkring mig vill det också
...
Därför känner jag mig så jävla misslyckad
när jag känner att jag inte orkar
trots att jag måste, borde och vill
...
Känner mig lat och dålig och dum
för att jag tycker att jag borde orka, borde klara det
och jag hatar min kropp för att den vägrar samarbeta
eller också skyller jag bara ifrån mig på den?
...
Hur svårt kan det vara?
Vad är det för fel?
Varför klarar jag inte av det?
...
Ett arbete att komplettera
En kurs att läsa om i sommar
och kursen jag börjat med nu ligger jag redan efter i
...
Jag blir galen
Galen av att känna att jag aldrig orkar
och att känna att jag aldrig klarar av att göra det jag vill
...
Eller vad vill jag egentligen?
...
Jag vill bara orka
Jag vill bara må bra
...
Jag har inte tid att ha ont
Jag har inte tid att vara trött
Jag har inte tid att inte orka
...
Är jag lat? Tvingar jag mig inte tillräckligt?
Tar jag inte saker på allvar? Gnäller jag bara?
Kanske inbillar jag mig bara att jag inte orkar?
...
Vem vet?
Det finns så många frågor utan svar
...
Och det enda jag vet är den ärliga känslan som fyller hela mig
JAG ORKAR INTE!
...
ORKAR
INTE
...
Och det är därför jag känner mig så jävla misslyckad
även om jag innerst inne vet att jag inte är det
...
Och jag frågar mig hur man kombinerar
att inte orka med att vara tvungen?
...
Och om jag inte orkar
vad ska det bli av mig då?
...
Måste utbilda mig. Måste jobba.
Måste bo någonstans.
Måste vara duktig. Måste klara mig själv.
...
Men även om jag förlorar dyrbar lästid genom att sitta här och klaga
så orkar jag inte ens öppna boken
...
Varför?
...
Jag vill bara sätta mig i soffan och kunna slappna av
få vara den "värk-boll" jag känner mig som idag
...
Egentligen vill jag nog bara vara jag
och leva ett liv som jag orkar leva
...
Jag vet inte hur det livet ser ut
men i alla fall inte så här
...
MISSLYCKAD
..
Ja, så jävla misslyckad
för att jag inte orkar
trots att jag måste!
...
Och så alla dessa obesvarade frågor
...
SUCK!
Dolt nummer
Jag fick ett samtal idag från dolt nummer
men jag satt på föreläsning och kunde inte ta det
Dolt nummer,
men jag vet ändå alltid vad det handlar om
för det hade lika gärna kunnat stå "sjukhus" på displayen
Och då vill man blunda och stänga ute allt ljud
slänga telefonen i golvet eller gömma den under en kudde
då vill man inte svara, man vill inte veta
och man försöker förtränga att de där "dolt-nummer-samtalen" aldrig tar slut
Jag vill vara fri istället
kunna strunta i sjukhus, läkare, psykologer, sjuksköterskor och allt vad det heter
kunna låta bli att svara på alla samtal från dolt nummer
och vägra ringa tillbaka när jag hör deras klämkäcka röster på telefonsvararen
men det kan jag inte
För hur gärna jag än skulle vilja strunta i allt
måste jag orka, måste jag fortsätta
för att min kropp i desperation skriker efter ett svar
trots alla återvändsgränder jag
hamnar i
Och trots allt har det blivit en del av vem jag är
Och på sjukhuset behöver jag i alla fall inte känna mig lika ensam
där går vi med en "sjuk-stämpel" i pannan allihop
där bland människor i vita rockar i vita korridorer i fula ekande byggnader
fast det är väl i den mallen man inte vill passa in,
inte ska passa in
och ändå är det många människors vardagliga liv
och fastän jag inte vill det; också mitt
så jag ringde upp det dolda numret i alla fall
...
Ögonen är själens spegel
Jag har rosor i mitt hår
och poesi i mina sår
mina händer kramar ett iskallt balkongräcke som knappt syns i mörkret
och min blick vandrar långsamt längs de trafikerade gatorna under mig
medan jag bär på en längtan att kunna flyga
och om mina händer är blekvita i sin omfamning
och den djupaste ångest dansar i min själ
så spelar det ingen roll, du kommer aldrig att se det
Mina ögon är min själs spegel
men de vågar du ändå inte möta
Därför vet jag inte vem jag är i dina ögon
♕♕♕
Inte bra men helt okej
Inte varmt men nästan vår, ingen lösning men ett spår
Inga planer men ett steg, inte där än men på väg
...
...
...
Balkongdörrarna står på vid gavel och precis innanför räcket till min franska balkong sitter jag,
solen har nästan försvunnit bakom husen, men det är fortfarande varmt,
och jag sitter på en madrass och tittar ut över staden
...
Och idag har jag gått runt i mina nyinköpta rosa skor,
tacksam över att de är lika bekväma som fina
...
och tillsammans med dem hade jag lila strumpor,
turkosa leggings, grönrutig kjol, limegrönt linne, svart-vit-randig tröja, röd-lila-randig väska
och så rött hår som skimrade i solens strålar
...
och ikväll målar jag med mina nya akvarellfärger och äter popcorn ur en giraffskål
och tänker att man minsann kan ha det sämre en tisdagkväll
även om själen färgar av sig på pappret och penseln darrar i min hand
...
Och Melissa Horn sjunger i min lägenhet:
"Och jag kände dina ö
gon den natten, de följde varje steg,
de såg mig som någon annan och jag kände mig som det"
och jag tänker att det är precis så.
...
Men ikväll är jag jag och ingen annan
för idag har jag haft massa färgglada kläder och målat med akvarellfärger
och så har jag promenerat i solskenet med näsan i ett handskrivet brev
och det betyder att idag har jag orkat vara jag
...
Och om tre timmar ska jag gå ner mot stationen
och möta min finaste My som kommer och hälsar på
och det är bra att någon är här med mig,
och då kanske jag orkar fortsätta vara jag några timmar till
...
och imorgon ska jag till skolan, har inte varit där på en månad nu,
så det känns som att gå till dit för allra första gången igen..
...
...
"Inte varmt men nästan vår, ingen lösning men ett spår
Inte ja men inte nej, inte bra men helt okej"
(Lars Winnerbäck)
Fienden om natten
"Have you seen my enemy? He looks just like me,
And maybe someday we will meet, and maybe talk but not just speak"
...
Men tystnaden dansar i natten och stryper mina ord
för jag är död medan fienden är vaken
...
