Det är mörkt och kallt i höstnatten
och om en timme är klockan lika mycket som den är nu
Kl. 03.00 ställs klockan tillbaka en timme
...
Jag ligger vaken och funderar
men ingenting får någon tydlig form
tankar, som glassplitter, ligger utspridda
och hur jag än försöker kan jag inte göra bilden hel
...
Mitt träd har tappat alla sina glittrande bollar
för jag sparkar ner dem i sömnen
och kan inte förmå mig att hänga tillbaka dem
De fanns för att påminna om att ångesten går att besegra
men jag tvivlar på det...
...
Kan man någonsin bli fri de där vassa klorna
som borrar sig in i huden och tvingar en att stirra natten i ögonen?
Den där tunga, kvävande känslan av meningslöshet
och att allt är förlorat redan innan det börjat?
...
Suck, nattens vilda små evigheter gör mig illa
jag borde sova nu, borde sovit för länge sen
men smärtan i handlederna och knäna håller mig vaken
och tankarna snurrar runtruntruntruntrunt utan slut
...
Och även om jag kommer att hänga tillbaka bollarna
för att jag vill ha kvar påminnelsen att kämpa vidare
undrar jag ibland varför jag bemödar mig med att försöka
Just här, just nu, verkar det inte finnas någon mening...
...
Och jag funderar
på utbildning, på högskola/universitet, på folkhögskola,
på jobb, på pengar, på framtid, på landskap, på lägenhet,
på torp/gård/stuga, på hund, på katt, på kyrka, på medicin,
på behandling, på människor, på vatten, på sömn, på vitaminer,
på collagen, på silkesvantar, på mat, på tidningspappersnaglar,
på att torka sig runt munnen, på naglarna mot fingertopparna,
på Karlavagnen, på himlen, på timmer, på röda hus med vita knutar,
på leonberger, på smutsigt hår, på bad, på snö, på sjukhus, på frukt,
på insomning, på ljudböcker, på tuggummi, på tentaplugg, på läsning
på Egypten, på huvudvärk, på psykiatrisk gruppbehandling, på tro,
på sjukgymnastik, på julen, på läger, på böcker, på livsverkstan,
på giraffer, på honung, på kärlek, på ångest, på värkande fingrar,
på te, på badkläder, på förtäckta speglar, på plåster, på höstfärger,
på böjda knän, på tanten på barnkliniken, på LPT, på diagnoser, på stenar,
på chips, på fläderblomssaft, på balkonger, på motorvägen, på flingor,
på kläder som gör ont mot huden, på personlighet, på socialpsykologi,
på barndomen, på gosedjur, på smärta, på Peter, på sjukvårdssystemet,
på hjärtat, på värken, på smärtan, på livet, på utanförskap, på främlingsskap,
på mening, på Gud, på barnslighet, på frustration, på kryckor, på tavlor,
på bananer, på obesvarade frågor, på CSN, på sjukskrivning, på lov,
på photoshop, på Herr Ångest, på söndertrasade lakan, på mardrömmar,
på allt och ingenting, men framför allt på meningen med livet,
på vem jag är, och på vad jag ska/borde/vill prioritera...
...
Glassplitter,
osammanhängande tankar som flyger genom natten
vilda små evigheter, lämnar ingen ro
och tusentals frågor som inte har några svar
som knappt ens har en formulering
men ändå rusar förbi och lämnar avtryck i mitt huvud
...
Och beslut som måste tas,
förr eller senare...
...
Nu är klockan 02.59
...och nu är klockan 02.00
börjar om från början på detta ältande
under en extra timme av nattens mörker
...
Snurr snurr snurr snurr snurr snurr snurr
Inte ens att räkna minuterna på klockan
kan rädda mig i natt
...
...
Men jag hänger varsamt tillbaka bollarna i trädet
röda, gröna, gula, blå, vita, rosa, lila,
...
Och nu sätter jag på en ljudbok
och ska försöka somna till den förfärliga rösten:
"syreejjnorrna heengde i tooonga klaausar..."
GODNATT
...
Kära Du,
Jag vet att du försöker förtränga denna morgon, men jag minns:
...
När du hade sovit två timmar väckte jag dig
men tryckte dig mot madrassen när du försökte ta dig upp
Och när du ändå lyckades högg jag dig i benen
så att du höll på att ramla omkull
...
När du stod och valde bland dina kläder brände jag din hud
så att vad du än tog på dig så gjorde det ont
...
Sen ville jag retas med dig lite
och mixtrade med din koncentration och ditt minne
så plötsligt yrade du omkring i lägenheten
och letade efter laddarsladden till mobilen för
att du sett att den behövde laddas
men när du väl hittade den skrattade jag för mig själv
för visst var det väl så att mobilen hade fullt batteri?
...
Och du var duktig och gjorde frukost i morse
men jag sände dig ett sådant illamående
att du inte kunde få ner en bit
...
Och så försökte du vara duktig
och få i dig en kopp te i alla fall
och jag sände stötar till dina händer så de darrade
och du höll på att spilla ut teet över hela bordet
...
Ändå trotsade du mig och tog dig ur lägenheten
och då var jag tvungen att sätta stopp
Du kände hur allting började snurra och du tappade balansen
Och sen vacklade du tillbaka in igen
...
Ja, min sköna
denna morgon hade du inte en chans
JAG VANN; och jag kommer att vinna igen
...
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill!
...
Högaktningsfullt
Madame Kroniska Osynliga Sjukdom
...
...
Det är sådana dagar man kapitulerar
för att kriget är förlorat redan innan det börjat
Någon sa: "Det som inte syns, finns inte", men så är det inte,
och att det inte kan finnas smärta bakom ett leende
är inte heller sant
...
För jag har en värkande kropp
som gör ont varje dag, varje timme, varje sekund
...
Och Herr Ångest skickar sitt gift
genom mina ådror
...
Tröttheten slår knytnävsslag i mitt ansikte
och att ta sig ur sängen är nästintill en omöjlighet
...
Och att jag ler, gör inte smärtan mindre
men ibland måste man skratta för att överleva
...
Men vill du vara min vän,
måste du våga se, också bortom det där leendet
...
Jag strider i ett inre krig som inte syns
- men har inga vapen att ta till
...
Står på den där välkända svarta linan
och kämpar för att hålla balansen
För att inte falla
...
Jag har poesi i mina öppna sår
och stjärnorna på himlen blir bilder för mitt liv
Jag vill skrika och slå sönder väggarna
som kryper tätare intill
...
Det går åt fel håll; igen
och jag har inga verktyg att förhindra fallet
...
...
"Sekunderna växte - man fick rum där -
de blev stora som sjukhusbyggnader.
Man kunde nästan stanna upp
och andas ut en stund
innan man krossades"
...
(Tomas Tranströmer)
Månen lyser stark på himlavalvet
och tycks klyva natten mitt i tu
men himlen är ett hav av moln som kväver stjärnorna
...
Vi lever under samma himmel
Vi lever under samma stjärnor
...
Stjärnorna som igår lös som svaga strimmor
har nu gömt sig för mitt sökande öga
och jag är inte tillräckligt stark i natt
...
Karlavagnens himlamönster
oberoende av tusentals inre stjärnkartor
...
Längtande själar under stjärnorna
förtvivlat skrikande i natten
men i ljuset av Karlavagnen står aldrig ensamheten
...
Stjärnor av guld, tårar av silver
Vi lever under samma himmel
...
När stjärnorna lyser starka igen
fortsätter ett stilla sökande
efter Karlavagnen. Efter liv på himlavalvet
...
Flammande ljus bakom dimmornas slöja
Du & Jag under samma slocknade stjärnor
...
Och bara därför andas jag
också när stjärnorna glömt mig
...
...
"De utmattade söker desperat efter vilket ljus som helst,
men om ljuset är en lögn är allt förlorat"
(Jeanette Winterson)
