.

Jag strider i ett inre krig, som inte syns

Någon sa: "Det som inte syns, finns inte", men så är det inte,

och att det inte kan finnas smärta bakom ett leende

är inte heller sant

...

För jag har en värkande kropp

som gör ont varje dag, varje timme, varje sekund

...

Och Herr Ångest skickar sitt gift

genom mina ådror

...

Tröttheten slår knytnävsslag i mitt ansikte

och att ta sig ur sängen är nästintill en omöjlighet

...

Och att jag ler, gör inte smärtan mindre

men ibland måste man skratta för att överleva

...

Men vill du vara min vän,

måste du våga se, också bortom det där leendet

...

Jag strider i ett inre krig som inte syns

- men har inga vapen att ta till

...

Står på den där välkända svarta linan

och kämpar för att hålla balansen

För att inte falla

...

Jag har poesi i mina öppna sår

och stjärnorna på himlen blir bilder för mitt liv

Jag vill skrika och slå sönder väggarna

som kryper tätare intill

...

Det går åt fel håll; igen

och jag har inga verktyg att förhindra fallet

...

...

"Sekunderna växte - man fick rum där -

de blev stora som sjukhusbyggnader.

Man kunde nästan stanna upp

och andas ut en stund

innan man krossades"

...

(Tomas Tranströmer)

Hej och tack för din kommentar :)

Att ta steget till det bättre är alltid bra. Jag kommer inte bli bra, men man kan alltid bli lite bättre. Självskador är jättesvåra att komma ifrån. Det är supertufft, den så är man ju så van att skada sig själv så man vet inte vad man ska göra när man får ångesten. Det blir jättetufft. Jag kan nog inte säga att jag är fri från självskador för resten av mitt liv, det ska man nog inte göra. För då tror jag man lättare faller dit.



Sen appropå försäkringskassan så visst vill jag ut och arbeta i den mån jag och min kropp klarar av det. Men man får ingen tid till det och ingen hjälp heller innan man ska till arbetsförmedlingen. Men jag tänker verkligen försöka med det jag klarar av.

Sen att jag säljer min lgh beror på att jag försöker få skuldsanering, då jag drog på mig en del skulder under mina allra svåraste år, och det får jag inte när jag äger en bostadsrätt. Så jag flyttar hem till mamma tills dess att saneringen har kommit igång och jag har möjlighet att få en hyresrätt. Så jag är 31 år och flyttar hem till mamma igen :). Men mig gör det inget. Jag ser det som en ny fas i mitt liv bara.



Ta hand om dig och må så gott du kan. Kram

Kan bara sända dig en tanke... och protestera mot detta slöseri med människor. Det borde vara förbjudet att bli sjuk innan...tja, 50 i alla fall!!

Jättefint skrivet av dig, tycker jag. En del utav det stämmer in på mig med.

Kram.

Sanna ord. Jag vet hur det känns. Herr ångest hälsar på då och då hos mig också.. 5 omtentor, familjeproblem och ångest. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, jag har haft turen att få känna mig frisk och kunnat låsa in det andra för det mesta. Skickar dig massor av kramar såhär över internet och hoppas att det kan skänka glädje! KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM