Stjärnor av guld, tårar av silver
Månen lyser stark på himlavalvet
och tycks klyva natten mitt i tu
men himlen är ett hav av moln som kväver stjärnorna
...
Vi lever under samma himmel
Vi lever under samma stjärnor
...
Stjärnorna som igår lös som svaga strimmor
har nu gömt sig för mitt sökande öga
och jag är inte tillräckligt stark i natt
...
Karlavagnens himlamönster
oberoende av tusentals inre stjärnkartor
...
Längtande själar under stjärnorna
förtvivlat skrikande i natten
men i ljuset av Karlavagnen står aldrig ensamheten
...
Stjärnor av guld, tårar av silver
Vi lever under samma himmel
...
När stjärnorna lyser starka igen
fortsätter ett stilla sökande
efter Karlavagnen. Efter liv på himlavalvet
...
Flammande ljus bakom dimmornas slöja
Du & Jag under samma slocknade stjärnor
...
Och bara därför andas jag
också när stjärnorna glömt mig
...
...
"De utmattade söker desperat efter vilket ljus som helst,
men om ljuset är en lögn är allt förlorat"
(Jeanette Winterson)
Hej och tack så mycket för din kommentar.
Smärta fysisk eller psykiskt är inte alls kul. Men jag tror jag kommer lära mig leva med det. Med rätt behandling självklart. Jag kommer nog aldrig att må hundra, men jag är nöjd för det lilla.
Självskador är svåra att hålla sig ifrån. Men jag ska inte göra det nå mer. Jag har inte gjort det på några år nu. Och jag får inte börja igen heller.
Jag hoppas att du mår bra. Och ta hand om dig du med. Din kommentar värmde :)
