Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill!
Kära Du,
Jag vet att du försöker förtränga denna morgon, men jag minns:
...
När du hade sovit två timmar väckte jag dig
men tryckte dig mot madrassen när du försökte ta dig upp
Och när du ändå lyckades högg jag dig i benen
så att du höll på att ramla omkull
...
När du stod och valde bland dina kläder brände jag din hud
så att vad du än tog på dig så gjorde det ont
...
Sen ville jag retas med dig lite
och mixtrade med din koncentration och ditt minne
så plötsligt yrade du omkring i lägenheten
och letade efter laddarsladden till mobilen för
att du sett att den behövde laddas
men när du väl hittade den skrattade jag för mig själv
för visst var det väl så att mobilen hade fullt batteri?
...
Och du var duktig och gjorde frukost i morse
men jag sände dig ett sådant illamående
att du inte kunde få ner en bit
...
Och så försökte du vara duktig
och få i dig en kopp te i alla fall
och jag sände stötar till dina händer så de darrade
och du höll på att spilla ut teet över hela bordet
...
Ändå trotsade du mig och tog dig ur lägenheten
och då var jag tvungen att sätta stopp
Du kände hur allting började snurra och du tappade balansen
Och sen vacklade du tillbaka in igen
...
Ja, min sköna
denna morgon hade du inte en chans
JAG VANN; och jag kommer att vinna igen
...
Jag kan attackera dig var, när och hur jag vill!
...
Högaktningsfullt
Madame Kroniska Osynliga Sjukdom
Fy sjutton vad jobbigt. Men du skriver och beskriver helt otroligt bra. Att vara så motarbetad är inte lätt och jag förstår att du får kämpa emot många gånger för att ta dig iväg men att du ibland måste ge dig och stanna hemma.
Förbannade kroniska sjukdom!
Massor med kramar till dig!
Jag kan bara hålla med. Du skriver fantastiskt, gripande och beskrivande. Mitt i allt elände, grattis till tentan.
Jag hejar i alla fall på dig!
