Jag försöker, men jag förlorar varje gång
Att vara sjuk är ett ensamt liv
bland folk med andra förutsättningar
...
Idag:
...
Seminarie;
samtal mellan fyra-sex ögon fungerar
men så fort det blir fler tappar jag fullständigt fokus
Då blir det suddigt och jag har ingen aning om vad som sägs
och det gäller oavsett vad samtalet handlar om
...
I pausen;
Samtalen kretsar kring träning
och det planeras för dans och zumba och allt vad det är
men ingen frågar mig, för alla vet,
att jag ändå inte kan, fastän jag så gärna skulle vilja
...
Vägen ut;
För att ta sig ut måste man gå ner för trappor
och alla rinner ner som ingenting
medan jag alltid hamnar efter
för att det gör ont
...
På gårdsplanen;
Eftersom jag kommit efter missar jag planerna
men får förfrågan om jag vill följa med ner på stan
de ska käka, gå i affärer, plugga lite
och jag vill, åh, vad jag vill vara med
men tvingas ändå säga nej och gå ensam åt andra hållet
...
På vägen hem;
Då kommer sorgen krypande
över att kroppen inte orkar idag
över att man blir så ensam
och över att det är så svårt att lära känna nya människor
på en grund där man inte orkar och inte kan
...
Hemma;
Istället har jag fått ägna eftermiddagen
åt att sitta i ett mörkt badrum och i skenet från stearinljusen
läsa dagens post som bestod av läkarutlåtanden/nya diagnoser
...
Och i ensamheten skrika mot kaklet:
"Varför måste jag leva så här?!"
...
För det är tungt
tungt att tvingas säga nej till sådant man vill
tungt att vara i smärtan dag efter dag
tungt att ha levt 20 år av sitt liv,
och känna att man inte vill ha 20 år till
...
Tungt att behöva acceptera
smärta och ångest som en del av livet
som något jag alltid kommer få leva med
...
Tungt att vara omringad av människor
men alltid känna sig ensam
...
Och det finns så många små obetydliga vardagshändelser
som tillsammans skapar ett stort utanförskap
...
…Men jag skriver inte det här för medlidande
för att få någon "tyck-synd-om-mig-effekt"
Inte heller missunnar jag mina vänner träning, stadsbesök osv.
Och jag menar inte att DE försöker få mig att känna mig utanför
...
Jag menar bara att det är så det blir
när man har olika förutsättningar
...
Och att man i smärtan, ångesten, tröttheten
alltid är så ensam och utanför
när man rör sig i kretsar där man inte riktigt fungerar
och där det "förväntas" mer av en än man klarar av
...
Och att det är så lätt att bli ensam
när man inte mår bra
...
...
"Jag försöker, men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom.
Jag skulle förstå om du ändrade dig och vände om"
(Melissa Horn)
Usch! Du skulle inte behöva ha det så där! Ingen skulle behöva vara sjuk när man är så ung. Det är helt enkelt förbaskat orättvist. Åh, vad jag hatar sjukdomar!
Skulle verkligen vilja skriva någon plattityd om att det blir bättre... men det kan jag ju inte lova. Man får helt enkelt ta en dag i taget och försöka samla på de positiva stunderna... och ta sig igenom de svåra.
Hoppas verkligen att sjukvården gör vad de kan för dig! Så långt som vi har kommit med all vetenskap, så borde man ju kunna fixa en tjugoårings kropp och själ!!
Vad fint du skriver. Men hemskt, om du förstår hur jag menar... Tack för din kommentar. Jag håller ju med dig i allt du skriver, och jag tycker du är så jävla grym som lyckats så bra!!! Men sen blir det alltid att man går till sig själv och sina egna känslor, "alla andra kan - men inte jag". Så jävla ologiska tankar men som ändå återkommer gång på gång. Egentligen, varför skulle jag inte kunna klara tentan? Jag vet ju att det sitter i huvudet. I självkänslan. Hur skaffar man sig en sådan?
Jag tycker verkligen synd om dig även om det inte är det du vill ha. Men jag känner igen den där känslan av att vara utanför. Den kan man få i vilken ålder man än är i då kroppen inte vill p.g.a. värk trots att jag vill.
Jag har en dotter som också har sin vardag begränsad eftersom hennes kropp inte vill. Hon får värk men värst är det med hennes astma som dyker upp bara hon anstränger sig.
Att må psykiskt dåligt är ändå det jobbigaste då man sällan vet varför man mår så dåligt.
Jag håller med föregående skribent att det borde väl finnas hjälp att få då vetenskapen ändå har kommit så pass långt.
Jag beundrar dig för du är en riktig kämpe!
Kram.
den nya bloggen: thewastelandthatisme.blogg.se
Hejsan vad ska du hitta på en fredags kväll som denna? :D
