.

Här är det kaos det vill jag lova

och både dagar och nätter känns långa som oändligheten

och ändå blir min görarlista bara längre och längre!

...

Situationen känns allt som oftast ohållbar

och jag undrar hur det ska gå

med mig och med livet

...

Känner mig dålig och misslyckad

när jag inte klarar av sådant som jag tycker att jag borde klara av

när jag inte orkar sådant jag borde orka

och när jag inte får någon ordning på mitt liv trots att det sägs vara mitt val

...

Kroppen har förklarat krig

och Herr Ångest med den

och jag försöker förtvivlad få ihop allt

skola, städning, matlagning, promenader, handling, diskning, läsning, sömn

...

De senaste dagarna har jag bara grävt ner mig under täcket och gråtit

för att jag är så fruktansvärt trött

för att jag inte orkar

och för att jag blir så frustrerad när kroppen vägrar samarbeta!

...

Aaaaaaarrggghhh!!

...

Och igår fick jag ett papper från enheten för psykosomatisk medicin

de har mottagit remiss från min läkare

och jag blir kallad dit inom 2-3 månader

...

Och jag skriker rakt ut

för att allt sjukvården handlar om är denna eviga väntan,

jag vet inte ens vad jag väntar på längre

eller vad det finns kvar att hoppas på

...

Nya spår. Nya prover. Nya utredningar. Nya mediciner.

Ja. Men man ska orka också!!

...

Suck!

...

Men jag fick i alla fall reda på i fredags att jag är godkänd på första kursen här

och det är ju alltid något!

...