Jag är ingen soldat
"Hon kunde knappt vänta. Hon hade aldrig levt ensam, så det skulle bli underbart.
Du levde ensam en hel vecka, hånade henne en liten röst djupt där inne,
och minns du hur bedrövligt du mådde då?
Medge det: att leva ensam är inte underbart alls.
Inte när man delar rum med så många demoner som du."
(Kärlek som befriar - Francine Rivers)
...
...
Kalla det demoner, häxor eller troll
Kalla det ångest om du vill
...
Jag förstår det så väl
och det gör ont
...
Ensamheten som fyller varje del av din själ
och tystnaden som får väggarna att krypa tätt inpå
ångesten som får allting att rasa tills du står naken bland ruinerna
...
och även om jag längtar till ensamheten och tystnaden ibland
gör den mig galen
...
Alla tankar som snurrar
och alla känslor som attackerar från alla håll
rösterna som aldrig håller tyst
...
och så alla dessa meningslösa ord
sammanflätade i meningar som tycks svaga i förhållande till det som är
...
och ändå skriver jag
för att för en sekund försöka skingra tystnaden
tystnaden som gör alldeles för ont
...
Jag är ingen soldat
Jag har inga vapen att ta till
men jag måste kämpa ändå
...
Kommentarer
Postat av: Annika
Svar:
Jo, fast då kanske man ska ha det som tema...att inte ha något tema. Om jag nu äntligen ska byta från rött och brunt till blått och vitt så blir det ju lite konstigt med ett gäng röda kuddar mitt i allt. Fast jag har ju förstås en röd matta kvar...så vi får väl se hur det blir.
Trackback
