Egoistkaos
Jag har redan tappat bort orden, förlorat meningarna som jag tänkt konstruera och liksom glömt det språk som jag skulle vilja använda för att uttrycka allt och ingenting.
...
Jag vill skriva, men vet inte vad. Jag öppnar ett nytt inlägg här gång efter annan, men det slutar alltid med att jag raderar det jag skrivit och bestämmer mig för att skriva en annan gång. Mest beror det på att jag när jag börjar tänker att jag har något vettigt att skriva, men ju mer jag skriver inser jag att jag hela tiden kommer in på min smärta och frustration. Det är där jag hamnar när jag låter fingrarna svepa över tangenterna som de vill. Okej, fine, låt de hamna där... men sen tänker jag att det inte är något intressant att läsa om, och då raderar jag.
...
Jag skulle vilja vara en sån där blogg som tar ställning, som diskuterar och analyserar. Som filosoferar och tänker kloka tankar och som delar sådant som berör världen, livet och människor i allmänhet. En blogg som bryr sig om världen och människorna i den, som ser och förstår sådant som händer på vår jord. Men ändå märker jag hur jag hela tiden faller tillbaka på det som är mitt. Min smärta. Min ångest. Mitt liv.
...
Och ibland tänker jag att jag kanske inte är annat än en stor egoist
hur mycket jag än försöker låta bli!
...
Fast samtidigt är det en annan röst i mig som ropar att det är tid för mig nu. Att det är tid för min smärta, min ångest, mitt liv. Att jag måste sluta att bara tänka på alla andra. Att det också måste finnas plats för mig och det som är mitt. Att jag behöver vara jag för en stund, ingen jävla superhjälte som ska rädda hela världen!
...
Fast det är klart, bara för att jag måste ta hand om mig, betyder det ju inte att det inte kan finnas plats för någon annan. Också.
...
Men ibland känner jag att jag är helt uppe i mitt eget kaos,
och det är då jag tänker att jag lika gärna kan låta bli att skriva!!
...
...
Kommentarer
Postat av: Ninni
Om dina fingrar vill skriva om din smärta och din ångest så låt dem göra det. :-) Det är din blogg och du ska blogga för din egen skull och om du skriver om din smärta och ångest så ska du se att du också kommer att skriva bloggar med dina andra tankar, analyser och åsikter och skapar diskussion.
Allt har sin tid och så länge din smärta och ångest tar stor plats hos dig (vilket är helt naturligt) så är det just det du ska skriva om. Det hjälper och då kan du sedan gå vidare och skriva om världens problem och allt annat som engagerar.
Skriv!!! Skriv om det som dyker upp inom dig. Det är det som är det bästa för dig. Och jag har svårt att tro att du är någon egoist för då skulle du inte skrivit den här bloggen.
Kram.
Trackback
