Och ni klappar mig nätt på huvudet och säger
"såja, allt kommer bli bra"
...
och ni är rädda, och vill att jag ska le och säga
"ja, oroa er inte, det kommer bli bra"
...
och sen fortsätter samtalet och livet
som om ingenting har hänt
fastän allt ligger där precis under ytan
undangömt, för er skull
...
för att man måste ta sig samman
för att man måste bete sig ordentligt
för att man måste vara normal
för att man måste kunna klara sig själv
...
och jag lugnar er och säger
"ja, oroa er inte, det kommer bli bra"
...
och för er spelar det ingen roll att jag ljuger
allt för att bevara bilden av det fina livet
där det värsta som kan hända är att killen dumpar er
eller du får huvudvärk någon gång ibland
...
och så länge som jag håller mig till ramarna
till fantasin om en vacker verklighet
då får jag också vara med
...
Tack för det
...
Men ni vill inte se ångesten förvrida en människas kropp
ni vill inte höra en människas innersta tankar
ni vill inte förstå den där vardagliga kampen
...
Ni vill inte se leendet förvandlas av smärta
eller höra de ångestfyllda skriken
ni vill inte veta att en människa kan ligga skakandes
på ett badrumsgolv stirrandes i väggen timme efter timme
...
Och ändå står ni där sen med orden
"Jag finns alltid här för dig, bara hör av dig om det är något"
Och när ni får veta frågar ni
"Varför sa du inget?"
...
Varför säger jag ingenting?
Varför står jag där och slätar över allting med ett leende?
Varför visar jag inte all min ångest för er?
...
För att ni i tystnad ber om det
ber om att få slippa veta det
ber om att inte behöva hantera det
...
för att ni är rädda
för att ångest inkräktar på er trygghetszon
för att ni, när jag berättar,
önskar att jag aldrig sagt något
...
och det är därför ni inte känner mig
för att ni bara vill se halva mig
...
och det är därför man i ångesten
alltid är så jävla ensam!
...
då spelar det ingen roll att någon läser ens blogg
eller att man har 237 vänner på facebook
eller att man har en stor bekantskapskrets
...
för i ångesten är man alltid lika ensam
trots att många vill vara omkring en när man ler...
...
Och ni klappar mig nätt på huvudet och säger
"såja, allt kommer bli bra"
...
Men nej, allt kommer inte att bli bra
allt kommer inte bli bra!
...
