.

some of us fall by the wayside

Klockan är över midnatt; den 19 december är här

Julen närmar sig med stormsteg

och för mig går allt åt helvete

(om ni ursäktar ordvalet, men skogen kändes för milt)

...

men det är i alla fall lite vitt på marken

och om jag håller tummarna riktigt, riktigt hårt

kanske det ligger kvar i morgon när jag vaknar

...

Nu är det bara fyra dagar kvar i Västerås

sen åker jag ner till Skåne över jul och nyår

Fast på dessa fyra dagar ska jag helst hinna:

Läsa 6 böcker

Skriva 3 uppgifter

Skriva 1 arbete

Köpa/slå in julklappar

Städa lägenheten

Packa inför Skåne

Betala diverse räkningar

Fixa med passerbrickor

Göra 1 nyårskort

Fixa maskeradkläder till nyårsafton

Färga håret

Ringa 3 samtal

Skriva 2 mail

och säkerligen en massa annat som jag glömt

...

Någon annan än jag som ser omöjligheten i det hela?

...

Så hur ser verkligheten ut?

Jag är vaken om nätterna

Jag orkar ingenting om dagarna

Jag har ont, väldigt ont

och tankarna snurrar runt runt

...

Jag är trött

så fruktansvärt trött

...

Och jag är frustrerad

över att aldrig få ihop livet,

det där som stavas V.A.R.D.A.G

...

Det där med att få ihop smärta,

ångest, tankar, känslor, mat, sömn,

läsning, skrivande, boende, städning,

sjukvård, pengar, skola, ork...

...

Jag orkar inte

Jag vill inte

Jag förstår inte

...

Jag blir G.A.L.E.N

Varför ska det vara så himla svårt?!

...

Flera dagar den senaste tiden har jag tänkt

"Om livet ska vara så här, då vill jag inte ha det"

Och det gör mig arg, frustrerad och ledsen att jag känner så

för jag vill ju LEVA!

...

Jag önskar bara det var lite lättare,

att det inte skulle göra så ont

...

...

Kära Tomten,

Jag önskar mig ett liv jag orkar leva,

eller åtminstone ork att leva det kaos jag lever i

...

Åh, vad jag lider med dig! Själv mår jag ju nästan bra nu. Har läkarna verkligen inte hittat något som kan hjälpa?



Nej, livet är inte roligt när allt är jobbigt... framför allt inte med smärta och ångest som aldrig lämnar en ifred. Men man får försöka ta ett steg i taget i alla fall och träna sig på att se de små guldkornen. Som Thomas Sjödin sa..."Det är mest havregrynsgröt, men ibland glimmar det till mitt i gröten." Har du läst hans böcker förresten?? Om hur han lyckats hålla modet uppe trots att två av hans barn tynat/plågats till döds av en utvecklingsstörningssjukdom. Han kommer fram till att mycket här i världen är totalt menigslöst, men att Gud ändå är med mitt i kramper, smärta och dödsångest.



Hur han lyckats behålla sin tro är ett mysterium... fast det finns kanske inget alternativ. Ett liv UTAN Gud vore ju ännu mer meningslöst.



Kram

Välkommen hem till Skåne min tappra dotter. Vi får försöka hjälpas åt att bena ut kaoset och se om det är något jag kan hjälpa till med.

Jag hoppas tomten hörde din önskan.

Kram. ♥