Sådan är jag: ensam, och bruten på stranden, med minnet av det som var
Likt en driven våg
kluven mot klipporna
virvlar du andlös
buren av undervattensströmmar
...
krafter som drar
åt motsatta håll
driver ut till oändlighetens öppna vatten,
bryts mot den ensligaste strand
...
kravlar omk ring
med minnen i händerna
uppskrapade, blödande
där den lenaste sand svider värst
...
Blixtar som klyver himlen
virvlande svart vatten
öppna armar i natten
kväver svart själs andning
...
Regnet piskar sorgen i ansiktet
tårarna finner sin jämlike
triumferande avklädda slag
du står naken i vattenbrynet
...
Allting blottat
livets skådespel på himlavalvet
solen smeker ömt
dina brutna drömmar
...
Trasig vänder du om
med livet i dina händer
Det regnar och det är vackert
men det vackra är farligt
...
först i mötet med dig själv
smeker vindarna varsamt
i den brutalt smärtsamma ärligheten
ligger livet gömt
...
Likt en bruten våg
mot stranden
målar liv i sandens stillhet
i obegripligt samförstånd
...