Sådan är jag: ensam, och bruten på stranden, med minnet av det som var

Likt en driven våg

kluven mot klipporna

virvlar du andlös

buren av undervattensströmmar

...

krafter som drar

åt motsatta håll

driver ut till oändlighetens öppna vatten,

bryts mot den ensligaste strand

...

kravlar omk ring

med minnen i händerna

uppskrapade, blödande

där den lenaste sand svider värst

...

Blixtar som klyver himlen

virvlande svart vatten

öppna armar i natten

kväver svart själs andning

...

Regnet piskar sorgen i ansiktet

tårarna finner sin jämlike

triumferande avklädda slag

du står naken i vattenbrynet

...

Allting blottat

livets skådespel på himlavalvet

solen smeker ömt

dina brutna drömmar

...

Trasig vänder du om

med livet i dina händer

Det regnar och det är vackert

men det vackra är farligt

...

först i mötet med dig själv

smeker vindarna varsamt

i den brutalt smärtsamma ärligheten

ligger livet gömt

...

Likt en bruten våg

mot stranden

målar liv i sandens stillhet

i obegripligt samförstånd

...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0