euforisk andning
Andas euforisk "allt-är-nytt-luft"
...
Jag tror att jag har ny kraft
tror att livet går att förändra
tror att något ska bli annorlunda
tror att allt är nytt
...
Denna lättnadens hysteriska våg
som lyfter mig till oanade höjder
...
och jag äter bra mat
kan sova om nätterna
promenerar varje dag
läser min kurslitteratur
är social och positiv
och sätter upp nya mål
...
Och jag grejar i min lägenhet
låter saker byta plats med varandra
...
Och jag tittar ut genom fönstren
och ler åt utsikten
...
Och jag ringer mamma, pappa och mormor
och säger att jag har allt under kontroll
...
Och jag tänker att nu, nu,
ska mitt liv bli hälsosammare, bättre, lättare
...
och jag fortsätter andas denna luft
som fyller mig med euforisk kraft
...
Och så är det alltid när jag återvänder
eller när jag kommer till en helt ny plats
De första dagarna tror jag att allt är nytt
att mitt liv börjar om
...
De där första sprudlande dagarna
som jag försöker fånga, hålla kvar, njuta av
...
Men det börjar redan vända
precis som det alltid gör
...
När jag inser att ingenting är nytt
att jag fortfarande är jag
att min kropp fortfarande är min
att min ångest fortfarande är min
och att mitt liv fortfarande är mitt
...
Då kommer vardagen tillbaka
och luften blir svårare att andas
...
Då inser jag att den där vågen
gör mer skada än nytta
...
För de där första dagarna
utmanar jag min kropp
utmanar jag ångesten
för att jag tror att jag är starkast i hela världen
...
Då kan jag allt
Då tror jag allt
Då förstår jag allt
...
Denna lömska "allt-är-nytt-kraft"
Denna missvisande euforiska våg
...
Snart kommer stormen
Jag väntar andlöst
känner hur den närmar sig mer och mer
för varje dag
...
Och snart bryter det ut
och jag finner mig själv
kravlandes på golvet igen
...
Då börjar livet igen
Andningspausen upphör
och livet blir åter mitt
...
Då går jag samma gator som jag gått förut
för att det inte finns någon annan väg
...
För dessa första nya dagar
tar aldrig hänsyn till det som är
...
Det är ett sätt att förtränga
det som varit, det som är, det som kommer
ett sätt att sluta andas
och för några dagar leva i en annan värld
...
En värld där allt är nytt
och jag är någon annan
...
Men hur jag än klamrar mig fast
tar de där dagarna alltid slut
...
för det går aldrig att fly från sig själv
även om jag är bra på att låtsas
...
och när du inser det
återvänder livet
mörkret, smärtan
KAOSET
...
och du står där tomhänt med en vardag
som du måste försöka hantera
...
Och jag undrar om jag någonsin
kommer att kunna acceptera
att alltid ha ont
att alltid ha ångest
att behöva anpassa mitt liv efter något
jag inte själv valt
...
Men idag skriver jag för glatta livet
jag promenerar omkring i nya områden
steker morotsbiffar och städar
och tror att allt är nytt
...
Och låt mig få leva lögnen
några dagar till
...
för jag vet
att den inte varar
...
för den är inte sann
...
...
Hejdå
euforiska luft
...
Kommentarer
Trackback
