Jag strider i ett inre krig, som inte syns
Hej och tack för din kommentar :)
Att ta steget till det bättre är alltid bra. Jag kommer inte bli bra, men man kan alltid bli lite bättre. Självskador är jättesvåra att komma ifrån. Det är supertufft, den så är man ju så van att skada sig själv så man vet inte vad man ska göra när man får ångesten. Det blir jättetufft. Jag kan nog inte säga att jag är fri från självskador för resten av mitt liv, det ska man nog inte göra. För då tror jag man lättare faller dit.
Sen appropå försäkringskassan så visst vill jag ut och arbeta i den mån jag och min kropp klarar av det. Men man får ingen tid till det och ingen hjälp heller innan man ska till arbetsförmedlingen. Men jag tänker verkligen försöka med det jag klarar av.
Sen att jag säljer min lgh beror på att jag försöker få skuldsanering, då jag drog på mig en del skulder under mina allra svåraste år, och det får jag inte när jag äger en bostadsrätt. Så jag flyttar hem till mamma tills dess att saneringen har kommit igång och jag har möjlighet att få en hyresrätt. Så jag är 31 år och flyttar hem till mamma igen :). Men mig gör det inget. Jag ser det som en ny fas i mitt liv bara.
Ta hand om dig och må så gott du kan. Kram
Kan bara sända dig en tanke... och protestera mot detta slöseri med människor. Det borde vara förbjudet att bli sjuk innan...tja, 50 i alla fall!!
Jättefint skrivet av dig, tycker jag. En del utav det stämmer in på mig med.
Kram.
Sanna ord. Jag vet hur det känns. Herr ångest hälsar på då och då hos mig också.. 5 omtentor, familjeproblem och ångest. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns, jag har haft turen att få känna mig frisk och kunnat låsa in det andra för det mesta. Skickar dig massor av kramar såhär över internet och hoppas att det kan skänka glädje! KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM KRAM
