some of us fall by the wayside

Åh, vad jag lider med dig! Själv mår jag ju nästan bra nu. Har läkarna verkligen inte hittat något som kan hjälpa?
Nej, livet är inte roligt när allt är jobbigt... framför allt inte med smärta och ångest som aldrig lämnar en ifred. Men man får försöka ta ett steg i taget i alla fall och träna sig på att se de små guldkornen. Som Thomas Sjödin sa..."Det är mest havregrynsgröt, men ibland glimmar det till mitt i gröten." Har du läst hans böcker förresten?? Om hur han lyckats hålla modet uppe trots att två av hans barn tynat/plågats till döds av en utvecklingsstörningssjukdom. Han kommer fram till att mycket här i världen är totalt menigslöst, men att Gud ändå är med mitt i kramper, smärta och dödsångest.
Hur han lyckats behålla sin tro är ett mysterium... fast det finns kanske inget alternativ. Ett liv UTAN Gud vore ju ännu mer meningslöst.
Kram
Välkommen hem till Skåne min tappra dotter. Vi får försöka hjälpas åt att bena ut kaoset och se om det är något jag kan hjälpa till med.
Jag hoppas tomten hörde din önskan.
Kram. ♥